Svårt att tillämpa incitamentsystem i styrningen av den kommunala ekonomin

Kommunernas förmåga att klara av tjänsteproduktionen ska mätas med indikatorer som täcker kommunernas verksamhet på ett så övergripande sätt som möjligt. Incitamenten för kommuner ska inte basera sig på metoder för produktivitets- och effektivitetsbedömning, utan i stället på konkurrens mellan kommunerna. Detta innebär exempelvis att kommuner belönas för nettoflyttning, konstateras det i en utredning som har gjorts vid VATT.

Tienviittoja Järvenpäässä.Bild: Helen Penjam / Flickr.com (rajattu, CC BY 2.0)

Det eftersträvas besparingar på cirka en miljard euro i fråga om kommunernas uppgifter och skyldigheter, och enligt regeringens plan ska en del av besparingarna uppnås genom en incitamentsmodell som gäller kommunernas driftsekonomi. Syftet med incitamentsmodellen är att göra den kommunala ekonomin effektivare genom att en liten del av statsandelen till basservice delas ut till kommuner som bättre klarar av sina uppgifter.

I utredningen bedöms möjligheterna att styra den kommunala ekonomin genom ett sådant här incitamentsystem. I utredningen analyseras ur ett ekonomiskt perspektiv vilka risker som incitamentsystem medför och vilka egenskaper ett bra system har.

En bra incitamentsmodell ska stärka, inte försvaga, den naturliga konkurrensen mellan kommunerna

Det är svårt att jämföra olika kommuner i fråga om hur de klarar sig som producenter av offentliga tjänster i och med att det inte är lätt att upptäcka alla väsentliga kvalitets-, behovs- och kostnadsskillnader. Därför är incitamentsystem som baserar sig på bedömning av kommunernas produktivitet eller effektivitet problematiska och ska enligt forskarna vid VATT inte tillämpas i styrningen av den kommunala ekonomin.

I utredningen behandlas alternativa indikatorer som på ett så heltäckande sätt som möjligt beskriver hur kommunerna klarar sig som tjänsteproducenter. Nettoflyttning är en sådan indikator som på ett övergripande sätt beskriver hur kommunerna lyckas i sin verksamhet och hur medborgarna mår.

Ett incitamentsystem som baserar sig på nettoflyttning är en enkel modell som undgår många av de problem som hänför sig till prestationsbedömning utifrån produktivitet och effektivitet. Det praktiska genomförandet medför trots allt vissa utmaningar. I modellen som utgår från nettoflyttning ska kommunerna jämföras enbart med jämförbara kommuner, betonar forskarna. Detta beror på de betydande skillnaderna i kommunernas förutsättningar att påverka flyttningsrörelserna och skillnaderna i kommunernas attraktionskraft som är oberoende av deras egen verksamhet.

”Även om det inte är möjligt att rekommendera något incitamentsystem som sådant, är det bra att göra beslutsfattarna medvetna om fallgroparna i anslutning till incitamentsystem som skapas för och tillämpas i styrningen av den kommunala ekonomin”, konstaterar Antti Saastamoinen, som är specialforskare vid VATT.

”När man skapar en incitamentsmodell som gäller driftsekonomin är det också viktigt att identifiera vilka negativa effekter den kan ha. Målen för incitamentsmodellen ska fastställas särskilt noggrant, så att systemet inte styr kommunernas verksamhet i oönskad riktning”, betonar forskningsledaren Mika Kortelainen från VATT.

Undersökningen har genomförts inom ramen för statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2017.

Undersökningen:

Arvioita kuntien käyttötalouden kannustinjärjestelmistä.
Valtioneuvoston selvitys- ja tutkimustoiminnan julkaisusarja 49/2018.

Ytterligare information:

specialforskare Antti Saastamoinen, tel. 0295 519 500, [email protected]
ledande forskare, forskningsledare Mika Kortelainen, p. 0295 519 421, [email protected]