VATT:s tillblivelse – bakgrundsarbete för finanspolitiska beslut
Under både 70-talskrisen och lågkonjunkturen på 1990-talet blev tunga politiska beslut till först när beslutsfattarna stod med ryggen mot väggen och detsamma verkar upprepas i dag, säger Seppo Leppänen. Ekonomiska rådets långvariga generalsekreterare spelade också en stor roll vid VATT:s tillblivelse.
Seppo Leppänen vet vad han talar om. Han följde från första parkett med såväl uppbyggnaden av det finländska välfärdssamhället som upp- och nedgångarna i ekonomin från 1970-talet till början av 2000-talet. I sina nyligen utgivna memoarer (Ajopuusta mallioppilaaksi. Näkökulmia Suomen polusta vaurauteen) bjuder han på perspektiv på samhällsutvecklingen och det finanspolitiska beslutsfattandet i Finland.
I finanspolitikens hjärta
Bondgossen från Nurmes i Norra Karelen råkade halvt av en slump komma in på ekonomi och finanspolitik på högsta nivå.
– Hemmavid arbetade jag i skogen och skulle ursprungligen börja studera vid agro-forst. Tyvärr räckte inte betyget till, så jag blev till slut tvungen att välja mellan juridik och ekonomi. Så här i efterskott var ekonomi ett bra val.
Den unge ekonomen fick sin första anställning på Finlands Banks institut för ekonomisk forskning.
– På Finlands Bank arbetade jag i fyra år med att lägga upp finansstatistik. Det väckte mitt intresse för att bevaka finanspolitiken och forskningsarbetet hamnade lite i skymundan, även om jag slutförde min licentiatavhandling.
Leppänens karriär fortsatte i finanspolitikens kärna, på ekonomiska planeringscentralen där man sysslade med utredningar för finanspolitiska beslut och även fungerade som sekretariat för ekonomiska rådet. Ekonomiska rådet, som leds av statsministern, är ett samarbetsorgan för regeringen, de centrala intresseorganisationerna och Finlands Bank. Rådet granskar centrala ekonomiska och samhällspolitiska frågor av intresse med tanke på nationens välgång.
VATT grundades för framtagning av kvalitativ ekonomisk forskning
Ekonomiska planeringscentralen och Finansministeriets planeringssekretariat slogs ihop i oktober 1990 till Statens ekonomiska forskningscentral (VATT). Leppänen, som hade tillträtt som direktör för planeringscentralen 1989, skötte uppdraget som överdirektör för VATT det första året, då Reino Hjerppe som valts för uppdraget inte genast kunde ta över det nya verket. Senare verkade Leppänen som VATT:s forskningsdirektör och även en andra gång som överdirektör i ett par år, medan Hjerppe var tjänstledig.
– Erkki Liikanen var finansminister när VATT grundades. Han ansåg att organisationerna skulle slås ihop och bli ett forskningsinstitut för framstående ekonomiforskning, minns Leppänen.
Under VATT:s första tid arbetade Leppänen mycket med att organisera uppgifter och samordna de två organisationerna. På VATT arbetade man fram långsiktiga utvecklingsprognoser och omfattande bakgrundsutredningar för finanspolitiken. Samtidigt fortsatte arbetet i Ekonomiska rådet. Det forskades också i globaliseringen och dess betydelse för Finland.
– Mitt andra vikariat som överdirektör sammanföll lyckligtvis med beslutet om att skilja uppgiften som rådets generalsekreterare från en ledande post på VATT. Från och med 1995 kunde jag helt fokusera på arbetet i Ekonomiska rådet, vilket möjliggjorde ett närmare samarbete med rådets ordförande, med andra ord statsministern.
Leppänen har speciellt varma minnen från Paavo Lipponens tid som statsminister 1995–2003.
– Lipponen uppskattade rådets arbete och ansåg det viktigt att utveckla det. Under sin tid som statsminister var han endast två gånger frånvarande från rådets sammanträden.
Lärdomar från lågkonjunkturen
Från Ekonomiska rådet hade Leppänen god insyn i det finanspolitiska beslutsfattandet och lade också själv aktivt fram synpunkter i olika rapporter och tidningsartiklar.
– År 1989 bestämde Ekonomiska rådet att det ska tillsättas en arbetsgrupp för att reda ut problemen med Finlands bytesbalans. Då hade jag varit exakt en dag direktör för ekonomiska planeringscentralen. I utredningen analyserade vi hurdan kris som kunde drabba Finland. Det var få som då tog vår rapport på allvar, men när lågkonjunkturen slog till var verkligheten betydligt tuffare än i vår redogörelse.
Ett tema i Leppänens memoarer är hur Finland gick in i en lågkonjunktur i början av 1990-talet och klarade det. Han följde med dessa skeenden på nära håll på VATT och i Ekonomiska rådet. Utöver rapporten om bytesbalansen 1989 medverkade han i rapporter och utredningar om lösning och avhjälpande av krisen samt ledde arbetsgrupper.
– Under både 70-talskrisen och lågkonjunkturen på 1990-talet drog man sig för att fatta tunga politiska beslut tills man stod med ryggen mot väggen. När arbetslösheten redan är stor och resurserna inte räcker till, så tar det tid innan resultaten börjar synas.
I en global ekonomi kan man inte heller stanna upp och njuta av frukterna av sitt arbete, för världen rullar obönhörligt vidare.
– Före lågkonjunkturen i början av 1990-talet låg vi bra till: Finland hade devalverat valutan och höjt konkurrenskraften och ekonomin var sund. Men 1991 fanns det ingenting kvar av det.
I välfärdsstatens ärende
På 1970-talet, när Seppo Leppänen inledde sin ekonombana, arbetade man ivrigt med att bygga upp det finländska välfärdssamhället. Senare har lågkonjunkturer och Finlands åldersstruktur gjort det nödvändigt att tänka på dess framtid. Att stärka och säkerställa välfärdssamhällets finansiella grund har därför varit genomgående teman under hans karriär.
– Efter att de offentliga finanserna hade visat ett starkt överskott på 1980-talet, var de i ett bedrövligt skick i början av 1990-talet. Först 1995 var läget åter i balans. Efter 1990-talskrisen drabbades Finland också av långtidsarbetslöshet. Plötsligt behövdes det helt annat slags arbetskraft än tidigare.
I motsats till lågkonjunkturen på 1990-talet ligger räntorna nu på noll och i det avseendet ser Leppänen inget stort problem med den ökande skuldbördan till följd av coronakrisen. Han är mer oroad av den åldrande befolkningen och försörjningskvoten, som han tog upp i sina rapporter redan på 1990-talet.
– Finland har en ganska brant ålderspyramid. Vårt fonderade pensionssystem ger visserligen en viss lindring, men våra barnbarn kommer nog att vara i sticket. Förhoppningsvis klarar beslutsfattarna av att ta itu med frågan innan de igen står med ryggen mot väggen.
Politices licentiat Seppo Leppänen (född 1939) arbetade under sin karriär med forsknings- och planeringsuppgifter på Finlands Bank, Statistikcentralen, Ekonomiska planeringscentralen, Statens ekonomiska forskningscentral och Statsrådets kansli, där han gick i pension från uppdraget som Ekonomiska rådets generalsekreterare 2003. Han innehade ledande positioner på VATT 1990–1995. I sina ekonomiska och finanspolitiska skrifter har han ofta behandlat frågeställningar kring de offentliga finansernas balans samt välfärdssamhället.
Leppänens memoarer Ajopuusta mallioppilaaksi. Näkökulmia Suomen polusta vaurauteen bjuder på perspektiv på samhällsutvecklingen och det finanspolitiska beslutsfattandet i Finland från 1970-talet till början av 2000-talet.
Publikation:
Seppo Leppänen: Ajopuusta mallioppilaaksi. Näkökulmia Suomen polusta vaurauteen
webbpublikation: http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-274-262-9
tryckt publikation fås av författaren till priset 20 euro (beställningar per e-post till antti.leppanen(@)gmail.com) eller via Booky.fi
Nyheter
Uutiset ja tiedotteet
VATT
VATT 30 år
vatt30
Överdirektör intervju
