VATT på 2000-talet: En ny generation och vetenskaplig ambition
På 2000-talet verkade Aki Kangasharju i tio års tid som forskningsdirektör och i ett års tid som överdirektör på Statens ekonomiska forskningscentral VATT. ”Det viktigaste med att leda ett forskningsinstitut är vanligtvis att hitta en balans mellan vetenskaplig trovärdighet, stödjande av politiskt beslutsfattande och deltagande i den samhälleliga debatten”, sammanfattar han sitt ledarskap.
Nya generationens forskare
När VATT grundades 1990 blev finansministeriets tjänstemän även forskare över en natt. Vissa klarade förändringen galant. Andra upplevde den som svår.
Målet blev att höja den vetenskapliga forskningens nivå och unga, utbildade doktorer anställdes nästan direkt från skolbänken. Kangasharju började som direktör för forskningsområdet Offentlig service 2001 och tillhörde den nya generationen.
– Till en början var jag utpräglat vetenskapsman. Min egentliga uppgift var att undersöka den offentliga servicens funktionalitet och effektivitet, men jag undersökte också till exempel arbetsmarknaden, företagsstöd och regional utveckling. Detta visar hur mycket man redan då uppskattade universitetsaktig forskningsfrihet på VATT, berättar Kangasharju om sin första tid på VATT.
Den nya generationen var också mer internationell: Forskarna besökte kongresser och gjorde forskningsbesök. I och med internationaliseringen ökade även antalet publikationer i vetenskapliga tidskrifter.
Kangasharju besökte själv Förenta staterna, Holland och England. I gengäld besöktes VATT av utländska forskare som hystes in i forskningsinstitutets lägenhet på Nervandergatan.
Den unga vetenskapsmannen blev så småningom direktör för VATT.
– Till en början betonades vetenskapen i min roll, men med tiden blev rollen allt mer administrativ och till slut blev jag direktör i huset, beskriver Kangasharju sin karriär på VATT.
När Kangasharju började som överdirektör hade andelen forskare med modern doktorsutbildning ökat och forskningens kvalitet förbättrats betydligt.
– När jag kom till huset hade VATT en stor mission att förbättra den vetenskapliga nivån. På tio år höjdes forskningens nivå betydligt då den nya forskargenerationen mognade, sammanfattar Kangasharju den förändring som skedde på 10 år.
Begränsat antal forskare
Sedan början av 2000-talet har antalet ekonomie doktorer ökat stadigt, men antalet ekonomiforskare i Finland är fortfarande lågt. Av denna orsak önskar han en tydligare arbetsfördelning mellan olika forskningsinstitut och universitet.
– I ett litet land med få ekonomer är det inte förnuftigt att alla fokuserar på samma områden. Då blir det stora luckor på andra håll, motiverar Kangasharju behovet av arbetsfördelning mellan forskningsinsituten.
Enligt Kangasharju behövs särskilt i en liten öppen ekonomi kännedom om den globala ekonomin. I Finland finns det dock väldigt lite forskare inom det området och väldigt mycket forskare inom arbetsmarknadsområdet.
Kangasharju vill tilldela VATT ställningen som viktigaste forskningsinsitut inom ekonomiska frågor som gäller klimatvetenskap i Finland.
– VATT har redan länge bedrivit miljöforskning, men man kan fråga sig om VATT har tagit det suveräna ledarskapet inom området. Med facit i hand borde man eventuellt ha satsat ännu mer på det, begrundar Kangasharju.
Forskningsinstitutets betoningar är dock inte enbart upp till ledningen, utan en stor del av utmaningarna återspeglar hela ekonomkårens smala bas samt vetenskapsvärldens prioriteringar.
– Vetenskap som grundar sig på stort material, bättre datorer och nya metoder kom till VATT specifikt via arbetsmarknadsforskningen. Därför är den en stolthet för huset, menar Kangasharju.
Tillämpande mikroekonomivetenskap och omfattande registermaterial öppnar även dörrar utomlands för finländska forskare. Detta innebär även en risk.
– Hela vetenskapsvärlden lider av citation-bias: alla vill bara utöva forskning som möjliggör bra publikationer och mycket referenser, berättar Kangasharju.
Han efterlyser mer strategiskt tänkande av forskarna.
– Forskare borde tänka mer på vilken forskning Finland behöver och mindre på vad man kan publicera, konstaterar Kangasharju.
Forskare ska även stödjas i dessa val.
– Man måste också uppmuntra, berömma och befordra forskare som av materialskäl inte nödvändigtvis kan publicera i tidskrifter på väldigt hög nivå, men som kompletterar en lucka som är viktig för samhället och om vilken det endast finns lite forskning, konstaterar Kangasharju.
Ledarskap handlar om balans
Kangasharju uppfattar forskningsinstitutets verksamhetsfält som en triangel där ett hörn representeras av vetenskaplig trovärdighet, ett annat av stöd för politiskt beslutsfattande och det tredje hörnet av den dagspolitiska diskussionen. Direktörens uppgift är att hitta en lämplig balans mellan dessa hörn i varje situation.
– I början var VATT:s verksamhet i hög grad tjänstemannautredning och det fanns ett behov av att skaffa trovärdighet för dessa utredningar genom att anställa doktorer och med vetenskapliga publikationer visa att vi kan göra kvalificerad forskning, beskriver Kangasharju VATT:s utmaningar på 1990-talet och i början av 2000-talet.
Incitamentprogram som siktar på vetenskaplig kvalificering kan dock göra forskningsinstitut alltför universitetsaktiga.
– Nu har pendeln slagit över ganska långt i motsatt riktning och det finns kanske orsak att komma tillbaka en aning. Nu när den höga nivån på VATT:s forskning har påvisats, vore det tid att begrunda närmare vilken forskning Finland behöver. Tack vare sin relativt stora grundfinansiering har VATT relativt goda förutsättningar även för detta, begrundar han VATT:s utmaningar i dag.
VATT har även strävat efter att profilera sig genom att framträda i offentligheten endast med undersökningar. Kangasharju saknar dock VATT:s insats i den offentliga diskussionen:
– Andra forskningsinstitut tar starkt ställning till finanspolitiken, men det gör VATT inte. Det är synd eftersom VATT säkert skulle ha mycket mer att säga än det som nu har kommit fram i offentligheten, konstaterar Kangasharju.
Ville bli en tuff kille
Kangasharju inspirerades till sin karriär av sin fem år äldre syster som hade flyttat till Jyväskylä för att studera till hushållslärare. På en krog hade systern träffat ekonomistuderande.
– Hon berättade att ekonomistuderande är tuffa killar. Jag ville också bli en tuff kille, beskriver Kangasharju sitt beslut att söka till studier i ekonomi.
Han gick till biblioteket och stötte där halvt i misstag på Pekkarinens och Sutelas bok Kansantaloustiede 1 (Nationalekonomi 1). Det var kärlek vid första ögonkastet.
– Jag har alltid framför allt gillat makrobilden av att ekonomin är som en maskin, fast den egentligen inte är det, och hur allt i ekonomin hänger ihop och att 'allt påverkar allt', precis som det står i den boken, beskriver Kangasharju.
Kangasharju har själv forskat i välfärdssamhällets effektivitet och tackar det finländska välfärdssamhället och bibliotekväsendet för att han blev ekonom.
I tankarna återväner Kangasharju till året 1989 då han började läsa till inträdesförhören: – På landsbygden skulle jag inte ha hittat den boken utan ett bibliotek.
Aki Kangasharju
Ekonomie magister (nationalekonomi) 1994, Jyväskylä universitet
Ekonomie doktor (nationalekonomi) 1998, Jyväskylä universitet
Docent i ekonomi, 2006–, Jyväskylä universitet
Pellervon taloustutkimus, forskare 1997–2001
Massachusetts Institute of Technologyssa (MIT), gästforskare 2000
Statens ekonomiska forskningscentral, forskningsdirektör 2001–2011
Jyväskylä universitet, Docent i ekonomi 2006–
Statens ekonomiska forskningscentral, överdirektör 2011–2012
Nordea, forskningsdirektör och huvudekonom 2012–2019
ETLA, verkställande direktör 2019–
Direktionsmedlem i Tekes 2014–2017
Jyväskylä universitet, styrelsemedlem 2018–
Nyhet
Nyheter
Uutiset ja tiedotteet
VATT
VATT 30 år
ekonomisk politik
Överdirektör intervju
