Den finska välfärdsstaten lyckades väl med att lindra följderna av coronakrisen för låginkomsttagare och ekonomisk ojämlikhet

20.1.2021 Blog Tomi Kyyrä (VATT), Jukka Pirttilä (HY ja VATT) ja Terhi Ravaska (VATT)

Utgående från det aktuella materialet i Situationsrummet har vi kunnat följa med coronapandemins och de begränsande åtgärdernas effekter på situationen för olika arbetstagare och företag. Men vilken effekt har coronakrisen haft på tillgängliga inkomster, låginkomsttagare och ekonomisk ojämlikhet?

Temppeliaukio, Helsinki

Vi granskar denna fråga genom att använda material från Situationsrummet och SISU-mikrosimuleringsmodellen. Vårt arbete har en nära koppling till den tidigare analys som utförts av våra kollegor på FPA. Vårt fokus låg uttryckligen på hur väl de automatiska stabiliserande faktorerna i den offentliga sektorn har fungerat under coronakrisen. Med automatiska stabiliserande faktorer avses den förmildrande effekten av sänkt skatt och ökade sociala stöd för hushållens tillgängliga inkomster vid minskade förvärvsinkomster till följd av exempelvis arbetslöshet och genom detta effekterna på den totala förbrukningen och den ekonomiska aktiviteten.

Utgående från materialet i Situationsrummet kalkylerade vi inledningsvis vilken arbetslöshets- eller permitteringsrisken var för olika arbetstagare under det första halvåret år 2020. Arbetstagarna delades in i kategorier utgående från ålder, kön, utbildning, yrke och bostadsområde. Efter detta bearbetades SISU-modellens material så att en del av arbetstagarna blir arbetslösa utgående från deras kategorispecifika risk. Med mallen analyseras hur hushållens ekonomiska situation förändras vid en övergång från basscenariot (modellens material för 2018) till ett material där ökad arbetslöshet på grund av coronapandemin och begränsande åtgärder har tagits i beaktande.

Då marknadsinkomsterna sjönk med i genomsnitt cirka 4,5 procent, sjönk de tillgängliga inkomsterna med endast 1,8 procent. Välfärdsstatens automatiska stabiliserande faktorer verkar alltså fungera riktigt bra!

Effekterna på de tillgängliga inkomsterna för samtliga löntagarhushåll före krisen presenteras enligt inkomstdeciler i figuren nedan. Då marknadsinkomsterna sjönk med i genomsnitt cirka 4,5 procent, sjönk de tillgängliga inkomsterna med endast 1,8 procent. Effekten var störst i mitten av inkomstfördelningen och minst i den lägsta inkomstdecilen, där ersättningsgraden (det vill säga, till hur stor del samtliga stöd ersätter inkomstbortfall) är störst. Sociala inkomstöverföringar är en stark stabiliserande faktor för låginkomsttagare, medan minskad skattebörda är av större betydelse för personer med högre inkomst.

Muutokset tuloissa
Figur 1. Förändringar i inkomster, alla löntagare.

Om endast hushåll där minst en medlem har blivit arbetslös granskas, är minskningen i tillgängliga inkomster klart större. Den uppgår i genomsnitt till cirka 18 procent, men bortfallens profil över inkomstkategorigränser ser likadan ut vid en granskning av samtliga hushåll. Hushåll där referenspersonen var en ung person, en man eller en lågutbildad person drabbades mer än andra.

Låginkomstgraden, eller fattigdomsrisken, ökade enligt våra beräkningar från 13,05 procent till 13,75 procent (0,7 %-enheter) och Gini-faktorn som mäter inkomstskillnader från 0,277 till 0,28 (0,002 enheter). Utan effekten av de automatiska stabiliserande faktorerna skulle den ökade fattigdomen ha uppgått till 2,3 %-enheter och Gini-faktorn ökat med 0,015 enheter. Det är således möjligt att konstatera att beskattningen och inkomstöverföringarna minskade ökningen av fattigdomsrisken med 69 procent (1 - 0,007/0,023) och ökningen av ojämlikhet med 84 procent. Välfärdsstatens automatiska stabiliserande faktorer verkar alltså fungera riktigt bra!

Våra beräkningar innehåller flera förenklingar. Vi har enbart granskat löntagarhushållens situation och för deras del enbart en situation där en person blir arbetslös eller permitterad på heltid för ett helt års tid. I fortsättningen bör man även beakta förändringar i företagarnas situation och minskade inkomster hos personer som blivit tvungna att gå från heltidsarbete till deltidsarbete. Dessutom bör modelleringen utvidgas genom att beakta effekten av ytterligare åtgärder som genomförts under 2020 (såsom lättare tillgång till arbetslöshetsskydd för företagare). Avsikten är att utföra dessa ytterligare granskningar under 2021. Vi rapporterar även om våra resultat inom forskningsprojektet The IFS Deaton Review: Inequalities in the 21st Century, som leds av Nobelprisvinnaren i ekonomi Angus Deaton vid Princeton University och för vilken VATT producerar ett kapitel om utvecklingen av ojämlikhet i Finland.

Mer information:
professor Jukka Pirttilä, Statens ekonomiska forskningscentral VATT och Helsingfors universitet, Tel. +358 295 519 426

Jukka Pirttilä Terhi Ravaska Tomi Kyyrä

Blog Blogit Blogit Företagsreglering och internationell ekonomi Inkomstfördelning och ojämlikhet Social trygghet, beskattning och inkomstfördelning arbetslöshet coronavirus inkomstfördelning inkomstskillnader ojämställdhet