VATT: Randomisering är äkta försökskultur
VATT framhåller att utvecklingspolitiska beslut baserade på information bara kommer halvvägs utan randomisering. I viktiga försök, relaterade till exempelvis sysselsättning och socialt stöd, bör man i första hand ställa sig frågan om man kan lotta fram deltagare.
Det randomiserade försöket är en tillförlitlig metod att undersöka effekterna av politiska åtgärder som är mycket mer anpassningsbar än man hittills har trott. (bild: Jacqui Brown)
Det mest kända exemplet på ett randomiserat försök är det pågående basinkomstförsöket. Men det randomiserade försöket är anpassningsbart och försöksobjektet behöver inte nödvändigtvis vara en lika omfattande reform som basinkomsten. Det skriver Kari Hämäläinen, ledande nationalekonom på VATT, och Jouko Verho, specialekonom på VATT, i sin färska artikel Policy Brief. Finlands högklassiga registerdata gör implementeringen av randomiserade försök kostnadseffektiva och inte mer långvariga än andra typer av försök.
Randomiserade testuppställningar blir allt vanligare i världen, framför allt i Norden. I testuppställningen delas målgruppen för den planerade politiska åtgärden in i två grupper för att alla ska ha samma sannolikhet att hamna i försöks- eller kontrollgruppen.
”Randomiserade försök har fått kritik för att vara oetiska eftersom försöksgruppen är den enda som får ta del av den nya politiska åtgärden medan kontrollgruppen faller utanför. Men som det ser ut idag kan myndighetspersoners subjektiva bedömning avgöra vem som får och inte får delta i försöket. Ur det här perspektivet är det högst etiskt att lotta fram deltagare, särskilt om alternativet är att alla drabbas av en policy med osäker effekt”, menar Kari Hämäläinen.
Enligt forskarna på VATT borde man även i Finland se randomisering som det främsta verktyget för samhällspolitisk utveckling i tillämpliga fall. Randomisering kan ge svar på olika typer av forskningsfrågor. I sin artikel ger Hämäläinen och Verho flera exempel på hur randomiserade försök kan tillämpas för sysselsättnings- och utbildningspolitiska reformer.
”Det görs många försök i Finland, men man skulle få ännu mer ut av dem genom att satsa på två saker: för det första måste försöken ha ett tydligt syfte – vad vill man ta reda på? För det andra krävs en bra testuppställning, som randomisering”, menar forskarna.
Randomisering lönar sig eftersom det randomiserade försöket är ett jämförelsevis enkelt förfarande. Testuppställningen kan utformas så att den politiska åtgärdens effekt kan urskiljas från andra faktorer, som till exempel definierar sysselsättning.
”Ett randomiserat försök som planeras på rätt sätt ger svar på vilken effekt en utökning eller reducering av politiken, eller implementering av den i skeden, har på de personer som reformen berör. Det är en mycket aktuell debatt i Finland just nu, om man exempelvis vill tillämpa det på sysselsättningspolitiken”, säger Jouko Verho.
Forskarna på VATT ser positivt på den försökskultur som har uppstått i Finland. Experimentell utveckling lämpar sig på gräsrotsnivå när man vill kartlägga alternativa metoder för att ordna upp något.
Men när man vill ta reda på hur reformerna påverkar människor erbjuder forskarna ett samarbete som konstruerar en vetenskapligt tillförlitlig testuppställning.
VATT Policy Brief 1-2017: Joko Suomessa koittaisi satunnaiskokeiden aika?
Mer information:
Kari Hämäläinen, ledande ekonomist, 0295 519 416
Jouko Verho, specialforskare, 0295 519 409
Arbetsmarknad och utbildning
Pressmeddeland
Pressmeddelande
basinkomst
beteendeeffekter
konsekvensdömning av politiska åtgärder
konsekvensutredning
policyåtgärder
randomized field experiment
samhällsexperiment
sysselsättningspolitik
