Vad fungerar? Lärdomar från utvärderingar av aktiv arbetsmarknadspolitik
17.11.2021 Blog Professori Andrea Weber
Ekonomiernas snabba omstart efter nedstängningarna i samband med covid-19 medför utmaningar för arbetsmarknaden. För att hitta lösningar på dessa utmaningar riktar beslutsfattarna blicken till tidigare erfarenheter av aktiv arbetsmarknadspolitik (ALMP). Det ser ut som om tidigare resultat skulle ha påverkat politiska beslut. Moderna aktiva arbetsmarknader har blivit mer specialiserade och bättre inriktade på specifika deltagargrupper.
Ekonomiernas snabba omstart efter nedstängningarna i samband med covid-19 medför utmaningar för arbetsmarknaden. I många länder konstaterar företag att de plötsligt har ett behov av anställda och annonserar ut många lediga platser. Dessa lediga platser är svåra att fylla, trots det stora antalet arbetslösa som förlorade sitt arbete under pandemin. För att hitta lösningar på dessa utmaningar riktar beslutsfattarna blicken till tidigare erfarenheter av aktiv arbetsmarknadspolitik (ALMP) som använts i över 50 år för att åtgärda hög arbetslöshet och friktioner i matchningen mellan arbetstagare och arbetstillfällen.
Mina senaste undersökningar med David Card och Jochen Kluve sammanfattar resultaten från många undersökningar som utvärderar hur effektivt ett enskilt program har varit genom att jämföra utfallet för deltagare i programmet och en kontrollgrupp med icke-deltagare. Sammanlagt samlade vi in 207 undersökningar som täcker program för aktiv arbetsmarknadspolitik som genomförts sedan början av 1980-talet i nästan 50 länder. Dessa undersökningar ger 857 separata uppskattningar om hur effektiva programmen har varit, merparten av uppskattningarna anger effekten av deltagandet i ett program på sannolikheten att deltagarna anställs. Utöver effekter på kort sikt, som mättes under det första året efter att programmet slutförts, ger flera undersökningar även en uppskattning på medellång sikt (1–2 år) och på lång sikt (mer än 2 år). Figur 1 visar hur uppskattningarna om programmen distribueras med tiden med särskilda beräkningar för experimentella och icke-experimentella uppskattningar, vilket visar klara tecken på att användningen av experimentella utformningar ökar.
Vår metaanalys kommer till följande fem huvudsakliga slutsatser:
För det första finns det klara bevis på att program för aktiv arbetsmarknadspolitik har en relativt liten effekt på kort sikt, men en större effekt på medellång och lång sikt.
För det andra varierar perioden för genomsnittlig inverkan enligt programtyp. Såsom framgår av figur 2 har program med stöd för arbetssökande som betonar ”arbete först” vanligen en större effekt på kort sikt som minskar på lång sikt, medan utbildning och program för sysselsättningsstöd inom den privata sektorn har en större effekt på medellång och lång sikt. Program för sysselsättningsstöd inom den offentliga sektorn har vanligen en liten eller till och med en negativ effekt oberoende av tidsperspektiv.
För det tredje varierar programmens genomsnittliga inverkan mellan grupper, med en större effekt på kvinnor och långtidsarbetslösa, och en mindre effekt på äldre arbetstagare och unga.
För det fjärde bekräftar metaanalysen att program under lågkonjunkturer vanligen har en större inverkan jämfört med program under högkonjunkturer, då den relativa effekten av program för aktiv arbetsmarknadspolitik som tillhandahölls under olika delar av konjunkturcykeln jämfördes.
För det femte finns det ingen systematisk skillnad i programmens genomsnittliga effekt då en uppskattning görs utifrån undersökningar som använder experimentell eller icke-experimentell utformning.
Om man tittar på nyare utvärderande undersökningar, vars resultat inte ännu har inkluderats i metaanalysen, ser det ut som om tidigare resultat skulle ha påverkat politiska beslut:
Moderna aktiva arbetsmarknader har blivit mer specialiserade och bättre inriktade på specifika deltagargrupper, till exempel unga arbetstagare som gör sitt inträde på arbetsmarknaden eller invandrare med flyktingstatus, som är i en särskilt utsatt ställning på arbetsmarknaden. Dessutom ingår efterfrågesidan ofta i utformningen av programmen, antingen genom direkt interaktion med eventuella arbetsgivare eller tillhandahållande av utbildning för yrken med en brist av arbetstagare. Vad gäller utbildning i färdigheter har en del program inom den senaste tiden viktat mjuka färdigheter och motivation hos anställda över allmänna arbetsfärdigheter.
Skribent:
Professor Andrea Weber (Central European University)
Andrea Weber är professor i ekonomi vid Central European University och är verksam inom arbetskraft och offentlig ekonomi. Hennes forskning och undervisning fokuserar på växelverkan mellan arbetsmarknaden och offentliga institutioner. Hon är intresserad av teman såsom könsskillnader, företagens roll på arbetsmarknaden, program för socialförsäkring och utvärdering av program. Innan hon började vid Central European University undervisade hon vid UC Berkeley, Universität Mannheim och Wirtschaftsuniversität Wien. Professor Andrea Webers webbplats.
Professor Andrea Webers huvudpresentation om samma tema under VATT-dagen 2021 i seminariet Arbetsmarknaden och sysselsättning från den 1 oktober 2021 finns tillgänglig på webbsidan för VATT-dagen 2021 (på engelska).
Källor:
David Card, Jochen Kluve, Andrea Weber (2018). “What Works? A Meta Analysis of Recent Active Labor Market Program Evaluations. ”, Journal of the European Economic Association, 16(3), Sidor 894–931
Card David, Kluve Jochen, Weber Andrea (2010). “Active Labour Market Policy Evaluations: A Meta-analysis.” Economic Journal, 120, Sidor F452–F477
Figurer:
Figur 1: Antal uppskattningar om program enligt året då programmet inleddes
Figur 2: Genomsnittlig effekt av program enligt programtyp och tidsperspektiv
Arbetsmarknad
Arbetsmarknad och utbildning
Blog
Blogit
arbetsmarknad
sysselsättning
utvärdering av arbetsmarknadsprogram
