En långvarig arbetslöshet leder till en kostsammare ekonomisk kris

29.4.2020 Blog Jouko Verho

Pandemin till följd av coronaviruset har lett till en global ekonomisk kris. Nu då vi kommit över den första chocken har en diskussion om de ekonomiska följderna blossat upp. Det är uppenbart att Finland kommer att störtdyka ner i en recession. Ingen vet hur djup recessionen blir. Ett gemensamt drag med recessionen i början av 1990-talet är att den totala efterfrågan kraschat, vilket ser ut att leda till kraftig ökning av arbetslösheten. Kan lärdomarna från 90-talets recession utnyttjas för att lösa dagens kris?

Varaktigt sämre sysselsättning bland de som sades upp under 90-talets recession

I min nyligen publicerade undersökning analyserade jag sysselsättningen åren efter 1990-talets recession hos de som sades upp under recessionen¹. Jag undersökte arbetstagare vars verksamhetsställen lades ner helt åren 1991–1993. Jag jämförde uppsagda arbetstagare med en omsorgsfullt matchad jämförelsegrupp, som inte sades upp under granskningsåret (men eventuellt under de följande åren). Således följde jag arbetstagarkohorternas arbetsmarknadsutfall till tröskeln av nästa ekonomiska kris, dvs. finanskrisen år 2007.

Utmaningen i att undersöka arbetslöshetens effekter är att uppsägningarna inte drabbar arbetstagarna slumpmässigt. Företag som är i svårigheter lägger först ned de minst lönsamma funktionerna. Således leder en jämförelse mellan de som fått ha kvar sitt jobb och de som förlorat sitt jobb till gallrade undersökningsgrupper. Enligt forskningslitteraturen strävar man efter att undvika gallringsproblemet genom att undersöka till exempel nedläggning av ett helt verksamhetsställe eller övriga massuppsägningar. Under ekonomiska kriser drabbas arbetsplatser och arbetstagare mera slumpmässigt av uppsägningar.

I min egen undersökning är ett intressant och lite dramatiskt särdrag att 90 procent av personalen vid de verksamhetsställen som lades ned efter en konkurs eller omorganisering var arbetslösa åtminstone en viss tid. Ur denna aspekt avviker undersökningskonstellationen från forskningslitteraturen som analyserar omfattande inkomsteffekter efter förlust av jobb².
Undersökningen visade att inkomsterna och sysselsättningen hos dem som sades upp i recessionen i början av 1990-talet rasade till 58 procent av jämförelsegruppens inkomster och sysselsättning samt att sysselsättningen var svag i många år efter recessionen. Bilden visar dynamiken i uppsägningens effekter åren efter recessionen. Effekterna på sysselsättningen avtar långsamt år för år både för kvinnor och män. Hos kvinnorna avtar de negativa sysselsättningseffekterna cirka tio år efter recessionen, medan männens sysselsättning kvarstår på en nivå som är några procent lägre än jämförelsegruppen.

I panelen till höger visas uppsägningens effekter med avseende på arbetslöshet. Den utvecklas i stor utsträckning som en spegelbild av arbetsmånaderna och är nästan hälften vanligare hos uppsagda fem år efter recessionen. Hos kvinnor är effekterna på arbetslöshet märkbar några år längre än effekterna på sysselsättning. Gällande män kan man år 1999 se en märkbar förändring i trenden.

Som helhet kan konstateras att det tog länge innan de som sades upp under recessionen på 1990-talet fick nytt jobb och att arbetslösheten tenderade att bli långvarig. På grund av det stora antalet uppsagda märktes det här på makronivå i Finland som en hög arbetslöshetsgrad.

Bild: Konsekvenser av nedlagda verksamhetsställen för sysselsättningen och arbetslösheten åren 1994–2006. Arbets- och arbetslöshetsmånaderna för uppsagda under åren 1991–1993 i relation till en matchad jämförelsegrupp som fått behålla sitt jobb.

Viktigt bekämpa långvarig arbetslöshet

Vid dimensioneringen av de ekonomisk-politiska åtgärderna är det viktigt att förstå i vilken omfattning arbetslösheten tenderar att bli långvarig under en recession. På individnivå är durationsberoendet ett centralt begrepp, dvs. hur mycket en långvarig arbetslöshet i sig försämrar möjligheterna att få arbete. I bakgrunden finns två mekanismer.

Vid en uppsägning förloras för det första arbetstagarens förvärvade individuella kapital dvs. kunnandet, som inte direkt kan nyttjas hos en annan arbetsgivare. Under normala konjunkturväxlingar är detta en oundviklig del av konkurrensen, men i ett krisläge kan förlusterna bli onödigt stora.

Å andra sidan är det svårare än normalt att få ett nytt arbete under en recession och arbetslösheten kan bli långvarig. Då kan arbetstagarens individuella kapital - kunnandet och de faktorer som påverkar arbetsförmågan - börja försämras. Försämringen av individens kunnande kan orsaka bestående och långvariga förluster för nationalekonomin, vilket hände efter recessionen på 1990-talet i Finland.

Hur mycket kan man utnyttja lärdomarna från 1990-talets recession på den ekonomiska kris som vi har framför oss? Det är svårt att bedöma innan vi vet hur djup och långvarig recessionen blir. Recessionen på 1990-talet varade i flera år, och effekterna var väldigt annorlunda jämfört med den kortvarigare finanskrisen. Dessutom har ekonomin i Finland genomgått en betydande strukturomvandling inom 30 år och varje ekonomisk kris har sina egna särdrag. Coronakrisen drabbar främst tjänstesektorn, medan slutet på sovjethandeln var en chock mot främst exportsektorn i Finland under 1990-talets recession³.

Det är dock tydligt, att man ska fästa uppmärksamhet vid långvarig arbetslöshet och förebyggande av långvarig arbetslöshet vid dimensioneringen av stödåtgärder för företagen och i sysselsättningspolitiken. Annars kan förlusterna bli stora både för individerna och nationalekonomin.

Hänvisningar:
1)    Verho, J. (2020). Economic Crises and Unemployment Persistence: Analysis of Job Losses During the Finnish Recession of the 1990s. Economica, 87(345), 190-216.
2)    Couch ja Placzek (2010) tarjoavat katsauksen yhdysvaltalaisiin tutkimuksiin irtisanomisen vaikutuksista työtuloihin. Aikaisempia suomalaisia tutkimuksia 1990-luvun laman irtisanomisien vaikutuksista ovat tehneet Korkeamäki ja Kyyrä (2014) ja Huttunen ja Kellokumpu (2016).
Couch, K. A., & Placzek, D. W. (2010). Earnings losses of displaced workers revisited. American Economic Review, 100(1), 572-89.
Huttunen & Kellokumpu (2016): The Effect of Job Displacement on Couples' Fertility Decisions. Journal of Labor Economics, 34(2), 403-442.
Korkeamäki, O. & Kyyrä, T. (2014). A distributional analysis of earnings losses of displaced workers in an economic depression and recovery. Oxford Bulletin of Economics and Statistics, 76(4), 565–88.
3)    Gorodnichenko et al. (2012) korostavat Neuvostoliiton hajoamisen ja bilateraalikaupan päättymisen merkitystä 1990-luvun lamassa, kun Honkapohja ja Koskela (1999) taas painottavat enemmän rahoitusmarkkinoiden merkitystä.
Gorodnichenko, Y., Mendoza, E. G. & Tesar, L. L. (2012). The Finnish great depression: from Russia with love. American Economic Review, 102(4), 1619–44.
Honkapohja, S. & Koskela, E. (1999). The economic crisis of the 1990s in Finland. Economic Policy, 14(29), 399–436.

Jouko Verho

Arbetsmarknad Arbetsmarknad och utbildning Blog Blogit Blogit Inkomstfördelning och ojämlikhet Kolumn Social trygghet arbetslöshet arbetslöshetens varaktighet arbetsmarknad coronavirus