Aktiveringsmodellen strulade till utvärderingen av basinkomstförsöket – eller gjorde den det?

25.6.2020 Blog Kari Hämäläinen, Jouko Verho

Aktiveringsmodellen försvårade tolkningen av vilka effekter basinkomstförsöket haft på sysselsättningen, men i slutändan spelar det just ingen roll. I vilket fall som helst är beräkningarna noggrannare än vad som finns att tillgå om någon annan sysselsättningsåtgärd: basinkomsten hade en så liten inverkan på sysselsättningen att den aldrig kommer på fråga som en primär sysselsättningshöjande metod.

Vi publicerade nyligen slutrapporten för en utvärdering av basinkomstförsöket. Utvärderingen av försökets sysselsättningseffekter utfördes enligt en utvärderingsplan. I utvärderingsplanen fastställer forskarna på förhand de tekniker och metoder som kommer att användas vid analysen. På detta sätt kan man undvika omedvetet, eller i värsta fall medvetet, fiskande efter lämpliga utvärderingssvar. Eventuella avvikelser från planen ska kunna motiveras till alla delar.

Utvärderingen visade att sysselsättningen i försöksgruppen som fick basinkomst ökade med sex dagar under det andra försöksåret, det vill säga mellan november 2017 och oktober 2018. Ökningen var statistiskt signifikant, trots att en knapp vecka kan anses vara en mager ökning i förhållande till det generösa sysselsättningsbonus som basinkomsten ger eller med tanke på deltagarnas utkomst. Under det första försöksåret sågs ingen betydande inverkan på sysselsättningen.

Den aktuella tidsperioden fastställdes i utvärderingsplanen just för att eventuella anpassningsperioder i början och slutet av försöket inte ska påverka utvärderingen. Dessvärre var det omöjligt att förutse att regeringen skulle införa en aktiveringsmodell för arbetslösa 1 januari 2018, alltså mitt under utvärderingsperioden. Av figuren nedan framgår hur sysselsättningsläget i forskningsgrupperna börjar divergera då aktiveringsmodellen införs.

Figur: Andelen sysselsatta per månad i basförsöksgrupperna. Aktiveringsmodellen infördes vid 13:e månaden.

Sysselsättningseffekten var 1,5–6 dagar

Aktiveringsmodellen hade i sig ingen inverkan på forskningsupplägget för basinkomstförsöket. Tack vare en randomisering gav jämförelserna av sysselsättningsutvecklingen i försöksgruppen respektive referensgruppen fortfarande en tillförlitlig bild av skillnaden mellan grupperna. Däremot försvårades tolkningen av huruvida den beräknade skillnaden på sex dagar var ett resultat av basinkomsten, aktiveringsmodellen eller eventuellt bådadera. Den svårigheten gick tyvärr inte att lösa. Aktiveringsmodellen genomfördes ju på hävdvunnet sätt bland alla arbetslösa på en gång, och därför är det omöjligt att på ett vederhäftigt sätt utreda endast modellens inverkan.

I princip vore det möjligt att ta in basinkomstförsöket i utvärderingen av aktiveringsmodellens effekt, om inte aktiveringsmodellen hade omfattat basinkomstmottagarna. Tyvärr finns det flera orsaker till att det inte är möjligt. En tredjedel av basinkomstmottagarna fortsatte att ansöka om arbetslöshetsförmånen vid 12:e försöksmånaden och blev därmed direkt påverkade av aktiveringsmodellen. Dessutom exponerades målgruppen indirekt för aktiveringsmodellen genom dels det stora medieståhej som lyfte aktiveringsinsatserna på tapeten, dels tilltagande aktivering av jämförelsegruppen. Med andra ord är det omöjligt att rensa bort aktiveringsmodellens påverkan från basinkomstresultaten. På grund av tolkningssvårigheterna kan vi fastställa att basinkomstens sysselsättningseffekt är mellan halvannan dag och sex dagar. Den nedre gränsen är det statistiskt betydelselösa punktestimatet för det första försöksåret som inte påverkas av aktiveringsmodellen. Genom att använda resultatet för första året som nedre gräns, öppnar vi upp för möjligheten att människor anpassar sitt beteende under de första försöksmånaderna. Övre gränsen för sysselsättningseffekten är resultatet enligt den analysram som anges i förhandsplanen.

Basinkomst lämpar sig inte som sysselsättningsåtgärd

Att lägga det övre värdet på basinkomstens sysselsättningseffekt på sex dagar kan vara en felaktig tolkning, om aktiveringsmodellen ökade sysselsättningen mer i jämförelsegruppen än i försöksgruppen. Det är i princip möjligt, eftersom aktiveringsmodellen riktades mer på jämförelsegruppen. Dataunderlaget stödjer dock inte detta. I själva verket verkade sysselsättningen i jämförelsegruppen minska enligt den sysselsättningsindikator som fastställts i utvärderingsplanen. Det här beror på två orsaker.

För det första tillbringade jämförelsegruppen något mer tid i arbetsförvaltningens aktiveringsåtgärder än försöksgruppen. Som en följd av aktiveringsåtgärdernas obetydliga sysselsättande verkan innebar det att jämförelsegruppens möjligheter att få anställning på den öppna marknaden var sämre. För det andra arbetade jämförelsegruppen mer än försöksgruppen i tillfälliga anställningar där den beräknade lönen per dag underskred den fastställda lönenivån för sysselsättningsindikatorn. Eventuellt nöjde sig en del av jämförelsegruppen med att arbeta 18 timmar under 65 utbetalningsdagar, vilket krävdes i aktiveringsmodellen.

Slutligen handlar det om en kommunikationsutmaning. Att basinkomstförsökets inverkan är mindre än sex dagar per år gör knappast basinkomsten till en föredragen sysselsättningsfrämjande politisk åtgärd. Visserligen är det få andra sysselsättningsmetoder som analyserats lika noggrant och tillförlitligt. Om ingen aktiveringsmodell hade införts, skulle vi självfallet ha erhållit ett ännu mer exakt punktestimat för basinkomstens inverkan. Men man kan fråga sig om till exempel en sysselsättande effekt på två dagar skulle ha haft någon betydande inverkan på tolkningen, utom att kanske göra den statistiskt insignifikant.

Forskningsrapport (på finska):
Kari Hämäläinen, Ohto Kanninen, Miska Simanainen, Jouko Verho: Perustulokokeilun arvioinnin loppuraportti: Rekisterianalyysi työmarkkinavaikutuksista. VATT Muistiot 59. Helsinki 2020.

Jouko Verho Kari Hämäläinen

Arbetsmarknad Blog Blogit Kolumn Social trygghet Statens ekonomiska forskningscentral aktiveringsmodellen arbetslöshet basinkomst innovationspolitik randomized field experiment social trygghet sociala förmåner sysselsättning