I mätarna för beredningen av ekonomipolitiken saknas minskad biologisk mångfald

18.2.2021 Blog Anni Huhtala (VATT)

Huvudbudskapet i Dasguptas rapport är att ekonomin inte är fristående från naturen. Människornas, hushållens och företagens verksamhet utgår från kapitalresurser. Att naturen inte har ansetts vara ett kapital, dvs. en källa till förmögenhet och välstånd, på samma sätt som mänskligt och produktionsmässigt kapital, medför problem.

tehdas

Storbritanniens finansministerium beställde en rapport om ”den biologiska mångfaldens ekonomi” av den ansedda ekonomen Sir Partha Dasgupta, emeritusprofessor vid University of Cambridge, för ett par år sedan.

Huvudbudskapet i Dasgupta-rapporten som nu publicerats är att ekonomin inte är fristående från naturen. Människors, hushållens och företagens verksamhet utgår från kapitalresurser. Att naturen inte har ansetts vara ett kapital, dvs. en källa till förmögenhet och välstånd, på samma sätt som mänskligt och produktionsmässigt kapital, medför problem. Därför har den ekonomiska verksamheten redan lett till att naturens bärkraft har överskridits samt till ohållbar konsumtion av naturresurser och naturens ekosystemtjänster.

Riskerna med minskad biologisk mångfald förblir osynliga inom ekonomin delvis eftersom värdet av naturens ekosystemtjänster inte ses i marknadspriserna. Inte heller förmögenhetsvärdet hos naturkapitalet eller förändringar i detta ses i bokslut, lönsamhetskalkyler för investeringar eller bokföring för nationalekonomin. Detta vill Dasgupta ändra på. Det osynliga värdet måste göras synligt inom allt ekonomiskt beslutsfattande. Oberoende av om det rör sig om ett vardagligt besök i mataffären, finansiella investeringar, byggprojekt eller markanvändning, bör följderna av den ekonomiska verksamheten för naturens bärkraft beaktas. Sådana affärer och projekt, vars följder för naturen skulle vara mycket skadliga skulle man vara tvungen att frångå, om det inte är möjligt att lindra eller åtgärda de skadliga följderna i tillräckligt hög grad.

Rapporten har redan fått ta emot kritik. Vissa har undrat om det inte finns någon gräns för ekonomin: måste även naturens förmögenhetsvärde mätas i pengar för varje djurarts del? Andra har tvivlat på att den minskade biologiska mångfalden har påvisats med rätt mätare – har inte minskningen av den biologiska mångfalden avstannat enligt vissa mätare?

Om man läser Dasguptas rapport inser man att stor uppmärksamhet fästs vid svårigheterna med mätningen och att Dasgupta strävar efter att påvisa att mätningssvårigheter inte får vara en orsak till att man glömmer bort mätningen och indikatorerna och inte strävar efter att åtgärda snedvridet ekonomiskt beslutsfattande även med den ekonomiska politiken.

De som riktar kritik mot rapporten har kanske inte insett den grad till vilken Dasgupta i rapporten kritiserar de mätare som traditionellt använts för att beskriva den ekonomiska utvecklingen och vars grund finns i ekonomiteoretiska modeller för tillväxt. Dasgupta föreslår att produktionsfunktionen som beskriver ekonomisk produktion även ska innehålla naturkapital, naturresursreserv. Tanken är inte ny: utvidgningar av detta slag har gjorts redan på 1970-talet för den traditionella Solow-tillväxtmodellen. Antagandet att naturens mångfald påverkar den ekonomiska helhetsmässiga produktiviteten innebär dock en utmaning för mätning av hållbarheten i den ekonomiska tillväxten.

Dasgupta kritiserar i själva verket sin ansedda kollega ekonomen Sir Nicholas Sterns klimatrapport då det kommer till modellerna för ekonomisk tillväxt. I sin rapport år 2006 framhäver Stern att problemen med överbelastning av naturen kan lösas med hjälp av teknologi. Då man fastställer ett pris för ett utsläpp, koldioxid, kan man kontrollera klimatförändringen och den ekonomiska tillväxten kan fortgå utan begränsningar. Enligt Dasgupta lyckas inte skyddet av naturens mångfald och stävjandet av luftföroreningar och övrig belastning enbart med hjälp av teknologisk utveckling.

Dasgupta föreslår att naturresurser och ekosystemtjänster inkluderas i makromodellerna för ekonomin. På samma sätt beskrivs koldioxidhalten i atmosfären idag i bedömningsmodeller som förenar ekonomi och miljö.

Det står klart att det är svårt att skapa modeller för naturkapitalet. På samma sätt är det svårt att påvisa hur man kan ersätta naturkapital med mänsklig arbetskraft eller produktionsmässigt kapital (såsom maskiner och utrustning, byggnader) inom den nationalekonomiska produktionen. Och om naturens mångfald även påverkar ekonomins helhetsmässiga produktivitet – Solows berömda residual – hur bör detta beaktas inom kalkyleringen av tillväxt? Vad vittnar egentligen dagens sätt att mäta produktivitet om?

Dasguptas analysram gör det lätt för en ekonom att förstå mekanismerna bakom minskad biologisk mångfald. Det är dock mycket svårare att synliggöra naturens mångfald inom det politiska beslutsfattandet. Minskad biologisk mångfald är såväl ett lokalt som globalt problem och inom ekonomipolitiken saknas mätare som kunde användas vid nationalekonomiskt beslutsfattande och planeringen av ekonomiska åtgärder.

Dasgupta synliggör problemets grad med FN:s mål för hållbar utveckling enligt Agenda 2030. Ingen har bevisat att livet på jordklotet skulle vara hållbart med tanke på naturens bärkraft om hållbarhetsmålen uppnås. Tvärtom. Om mänskligheten redan idag utnyttjar naturresurser och förstör avfall med en produktion som motsvarar bärkraften för över ett och ett halvt jordklot, är naturens bärkraft knappast tillräcklig för att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling.

Dasguptas rapport mottogs av Storbritanniens nuvarande premiärminister Boris Johnson. Minskad biologisk mångfald väntas bli ett av de viktigaste temana inom den internationella politiken då globala politiska riktlinjer utarbetas vid följande förhandlingar om klimat- och biodiversitetsavtal. Det är ett faktum att de ekonomiska effekterna av minskad biologisk mångfald intresserar det internationella samfundet. Även i Finland bör vi ta del av rapporten och ta dess budskap på allvar i beredningen av ekonomipolitiken.

Anni Huhtala

Blog Blogit Energi, klimat och miljö Energi, miljö och klimatpolitik ekonomisk tillväxt ekonomisk tillväxt och miljö internationella klimatfördrag miljö miljö- och resurspolitik miljöekonomi miljökonsekvenser miljöpolitik naturresursekonomi naturresurser styrmedel i miljöpolitik tillväxtteorier