Förändrar coronakrisen den offentliga sektorns uppgifter inom ekonomin?

15.4.2020 Blog Kaisa Kotakorpi

Den offentliga sektorn har tre uppgifter, och samtliga ökar i betydelse när det gäller att hantera coronakrisen. Finlands offentliga ekonomi klarar av detta, skriver Kaisa Kotakorpi.

Hur förändrar coronakrisen den offentliga maktens roll i ekonomin och i samhället på kort och lång sikt? Vi kan strukturera svaret genom att studera den offentliga sektorns uppgifter: vilka uppgifter bör den offentliga sektorn sköta inom ekonomin? Medför coronakrisen förändringar i uppgifterna?

Enligt ekonomen Richard Musgrave har den offentliga sektorn tre uppgifter. För det första kan den offentliga sektorn vidta korrigerande åtgärder när marknaden misslyckas med att producera tjänster som ökar välfärden. Då kan den offentliga sektorn bidra till att sköta om att resurserna fördelas effektivt inom ekonomin (den s.k. allokeringsuppgiften). Socialförsäkring är ett centralt exempel: när marknaden inte tillhandahåller till exempel arbetslöshets- eller sjukförsäkring för alla är det motiverat att den offentliga sektorn gör det. Dessutom korrigerar den offentliga sektorn många snedvridningar på marknaden genom reglering.

För det andra kan marknaden orsaka betydande ojämlikhet även när den fungerar effektivt. Om ojämlikhet inte är accepterat i samhället har den offentliga sektorn en roll som utjämnare av välfärdsskillnader (den s.k. inkomstfördelningsuppgiften).

För det tredje kan den offentliga sektorn bedriva en aktiv finanspolitik för att väga upp konjunkturväxlingar i ekonomin. När det går dåligt i ekonomin är det möjligt att öka de offentliga utgifterna eller sänka beskattningen, så att ekonomin snabbare klarar sig över svackan.

Hur påverkar coronakrisen dessa tre uppgifter?

Coronakrisen synliggör samhällets viktigaste funktioner

Med tanke på allokeringsuppgiften avviker coronakrisen från de tidigare ekonomiska kriserna. Till exempel finanskrisen orsakades av misslyckad reglering av finansieringssektorn – och då var den klara slutsatsen att regleringen måste ökas.

Coronakrisens ursprungliga orsak har ingen koppling till de ekonomiska strukturerna och därför verkar coronakrisen inte medföra ett likadant bestående behov av ökad reglering som finanskrisen. Hur marknaden fungerar – eller inte fungerar – har naturligtvis betydelse för hur krisens följder ska hanteras. Till exempel om det uppstår en kris som den privata finansmarknaden inte kan avhjälpa i tillräcklig omfattning är det motiverat att den offentliga sektorn stödjer företagen.

Mer långsiktiga följder kan uppkomma om coronakrisen påverkar människornas attityder till den offentliga makten.

Coronakrisen synliggör effektivt den centrala roll som vissa funktioner inom den offentliga sektorn har i samhället. När centrala samhällssektorer räknades upp i samband med att undantagsåtgärderna togs i bruk, stod till exempel hälso- och sjukvården, omsorgstjänsterna, räddningsväsendet, polisen och statsförvaltningen på listan.

Det är naturligtvis livsviktigt att hälso- och sjukvården fungerar i en krissituation. USA är det enda OECD-landet som inte har en täckande offentlig sjukförsäkring, och de som saknar försäkring är i en oroande situation. Å andra sidan har också många europeiska länder, i vilka hälso- och sjukvårdssystemet har större likheter med systemet i Finland (mätt med hälso- och sjukvårdsutgifternas andel av BNP och den offentliga sektorns andel), haft stora svårigheter med coronaviruset. Den offentliga makten har oundvikligen en roll när det gäller att ordna och organisera hälso- och sjukvården och vidta beredskapsåtgärder inför eventuella kriser. Först långt senare blir det kanske möjligt att säga vilken betydelse strukturerna inom hälso- och sjukvården har haft för att bromsa upp epidemin.

Osa perheistäkin tarvitsee jälleenrakentamista kriisin jälkeen

Hur påverkar coronakrisen den offentliga maktens inkomstfördelningsuppgift? Coronakrisen orsakar sannolikt betydande ojämlikhet. När skolgången avbryts är det särskilt mer utsatta barn som drabbas av distansundervisningens brister, dvs. barn som har svårigheter med inlärningen eller ordning och struktur eller barn som inte får tillräckligt med stöd av sina föräldrar. Barn i familjer som har problem går miste om det naturliga skyddsnätet som skolan erbjuder.

När ojämlikheten ökar, betonas den offentliga sektorns roll när det gäller att minska den. Fördjupad utslagning kan ha långvariga effekter. Den ekonomiska krisen kan leda till utdragen arbetslöshet och minskad välfärd. Kränkande behandling av barn, även kortvarig, kan ha långa verkningar: till exempel exponeringen för våld har inverkan på prognosen för hur barnet kommer att klara sig i framtiden. De tidiga levnadsåren har en central betydelse för barnens framtid även på ett mer allmänt plan.

Åtgärder har vidtagits för att stödja företagen i anslutning till krisen – men hur är det med det systematiska stödet till familjerna eller till elever som kommit utom synhåll för läraren? På samma sätt som företag kan gå i konkurs, kan också familjer gå sönder på grund av den svåra situationen, och det kan vara mycket svårt att återuppbygga familjen efter krisen.

Viktigt med aktiva åtgärder så att krisen inte blir utdragen

Den offentliga sektorns tredje uppgift är att balansera konjunkturerna på makronivå. Välfärdssamhället jämnar ut konjunkturer genom sin blotta existens, när s.k. automatiska stabiliserande funktioner mildrar lågkonjunkturernas konsekvenser t.ex. genom ökade arbetslöshets- och socialskyddsutgifter.

Även i det rådande läget är det viktigt att vidta aktiva åtgärder så att krisen inte blir utdragen och för att undvika långvariga verkningar. Generellt sett är aktiva åtgärder en utmaning eftersom det är svårt att förutspå konjunkturväxlingarna och det dröjer ett tag innan åtgärderna verkar. Vi är nu i en exceptionell situation och det är naturligtvis klart att vi står inför en stor ekonomisk kris.

Åtgärder för att hjälpa familjer och företag medför stora fördelar men sannolikt relativt låga utgifter i det rådande läget

I ekonomiska kriser aktualiseras ofta frågan om huruvida vi längre har råd med en stor offentlig sektor. Å andra sidan betonas den offentliga sektorns roll just i svåra situationer. Den offentliga sektorns tre uppgifter blir allt viktigare under coronakrisen, och särskilt den växande ojämlikheten kan bidra till att den offentliga sektorns betydelse också kommer att öka på längre sikt.

Har vi alltså råd med allt detta?

Återhämtningen från krisen kan ske snabbt om begränsningsåtgärderna inte varar särskilt länge och om de tillfälliga strukturåtgärderna inriktas på ett bra sätt, och problemen inte hinner bli strukturella. I ekonomin finns säkert en hel del uppdämd efterfrågan som aktualiseras när begränsningarna avlägsnas. En snabb ekonomisk återhämtning kräver bl.a. att stora företag inte går i konkurs. Det är också viktigt att hitta ett nytt vaccin mot sjukdomen så att osäkerhet om en eventuell ny epidemi inte bromsar upp återhämtningen.

Åtgärder som hjälper familjer och företag att snabbt komma över den svåra tiden ger stora fördelar vid hanteringen av coronakrisen, men medför sannolikt relativt låga kostnader: kostnaderna av en försäkring som beviljas av den offentliga sektorn är lägre om man med stort förtroende kan säga att svårigheterna uttryckligen orsakades av coronakrisen. Då är det med säkerhet fråga om en s.k. exogen chock, som är oberoende av de ekonomiska aktörernas egna åtgärder. Åtgärder för att lindra dess effekter lockar inte aktörer till exempel att ta extra risker i framtiden.

Hur är det med hållbarhetsunderskottet och behovet att stabilisera den offentliga ekonomin?

På kort sikt ger t.ex. EU:s reglering av finanspolitiken marginaler som gör det möjligt att hantera undantagssituationer. En viktig observation på längre sikt är att en ökning av utgifterna under ett år inte har betydande inverkan på den offentliga ekonomins hållbarhetsunderskott, även om ökningen är stor. Behovet att balansera den offentliga ekonomin är således i stort sett oförändrat, om inte krisen drar ut på tiden. Det blir nödvändigt att göra avkall på många kortsiktiga finanspolitiska mål, men principerna för ett bra skattesystem och en bra utgiftsstruktur för den offentliga sektorn förändras inte på grund av krisen.

Kaisa Kotakorpi

Blog Inkomstfördelning och ojämlikhet Pressmeddelande Social trygghet Social trygghet, beskattning och inkomstfördelning coronavirus ekonomisk politik finans politik företag hälso- och sjukvård hållbarhetsunderskott offentlig ekonomi offentlig service ojämställdhet social trygghet social- och hälsovårdtjänster välfärd