Fattigdom blir långvarigare i Finland
Mellan perioderna 1995–2004 och 2005–2014 har andelen personer som lever långvarigt under fattigdomsgränsen fördubblats, framgår det i Marja Riiheläs, Matti Tuomalas och Arttu Kauhanens forskningsartikel.
Bild: Vereshchagin Dmitry / Shutterstock.com
I den nya artikeln granskas fattigdom baserad på den årliga inkomsten samt långvarig fattigdom genom att undersöka fattigdomsperiodernas längd och kontinuitet. Undersökningen utgår från statistik om befolkningen från hela Fastlandsfinland under 20 år; 1995–2014.
Enligt forskarna ser det ut som om den fattigaste delen av befolkningen under den granskade tidsperioden på 20 år fördelar sig på två grupper, i den ena är fattigdom kortvarig, medan fattigdom i den andra gruppen förlängs till ett bestående fenomen. Ojämlikheten bland fattiga ökar, eftersom fattigdomen för en del är långvarigare än förut, medan den kortvariga fattigdomen håller samma nivå som tidigare.
Långvarig fattigdom i undersökningen innebär att en person levt under fattigdomsgränsen under hela undersökningsperioden på tio år. Under tidsperioden 1995–2004 omfattades 1,2 procent av befolkningen av långvarig fattigdom. Antalet mer än fördubblades (2,6 %) tidsperioden 2005–2014. Detta innebär alltså att antalet fattiga har stigit från 51 000 till cirka 116 000 personer.
Mätt i årliga inkomster har risken för fattigdom fördubblats från 1995 till 2017
År 2017 levde 13,7 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen. Riskerna för fattigdom – sannolikheten för att en person är fattig – skiljer sig tydligt mellan olika socioekonomiska grupper. Arbetslösa, företagare, pensionärer och andra personer som står utanför arbetskraften löper en hög risk för fattigdom.
Enligt undersökningen finns det även skillnader i graden av fattigdom inom dessa grupper. Fattigdomsklyftan – inkomsternas avstånd från fattigdomsgränsen – är störst hos företagare, arbetslösa och andra personer som står utanför arbetsmarknaden. Fattigdomsklyftan är å andra sidan mindre för pensionärer än för befolkningen i genomsnitt.
Det finns behov av att skilja åt kort- och långvarig fattigdom, eftersom de kräver olika politiska åtgärder. Fattigdomsperioderna har blivit längre och mer sammanhängande för personer som inom en period på tio år åtminstone en gång låg under fattigdomsgränsen.
- De ökade riskerna för fattigdom räknat utifrån årliga inkomster är en följd av framför allt ök-ningen av den långvariga fattigdomen. Graden av fattigdom har alltså med tanke på dess längd ökat. Det blir allt svårare att lindra fattigdomen när den blir bestående, säger Marja Riihelä, som är specialforskare på VATT.
Definition för fattigdom i undersökningen: en person är fattig, om hens ekvivalerade disponibla penninginkomst är under 60 procent av medianinkomsten.
Forskningsartikel (på finska):
Arttu Kauhanen, Marja Riihelä ja Matti Tuomala: Köyhyys ja köyhyyden pitkittyminen Suomessa. Kansantaloudellinen aikakauskirja nro 1/2020
Ytterligare information:
specialforskare Marja Riihelä, VATT, tel. 0295 519 442
Marja Riihelä
Inkomstfördelning och ojämlikhet
Pressmeddeland
Pressmeddelande
Social trygghet
Social trygghet, beskattning och inkomstfördelning
arbetslöshet
fattigdom
inkomstfördelning
ojämställdhet
social trygghet
Uppdaterad: 12.7.2022 15.16
