Personliga brev underlättade förståelsen av sociala förmåner

De hushåll som kontaktades med ett personligt brev om garantipension sökte förmånen snabbare och med 50 procent större sannolikhet än de hushåll som endast följde med den offentliga kommunikationen. Tuuli Paukkeri disputerar med avhandlingen den 8 juni.

VTM Tuuli Paukkeri väittelee Aalto-yliopiston kauppakorkeakoulun taloustieteen laitokselta 8.6.2018.Tuuli Paukkeri disputerar med avhandlingen Essays on public economics vid institutionen för ekonomi vid Aalto-universitetets handelshögskola 8 juni 2018.

Garantipensionen säkerställer en minimiinkomst för pensionärer med låg inkomst i Finland. När reformen genomfördes våren 2011 fick en del av de berättigade hushållen ett förhandsbrev om förmånen samt en ansökningsblankett.

Tuuli Paukkeri och Tuomas Matikka har utrett vilken effekt det personliga brevet hade på ansökningsaktiviteten. Enligt undersökningen spelade brevet en betydande roll. De hushåll som fick brevet var mycket mer benägna att ansöka om garantipension och de lämnade in ansökan snabbare: vid utgången av juli 2011 hade nästan samtliga brevmottagare (95 %) ansökt om förmånen, medan endast 60 procent av de övriga berättigade pensionärerna hade gjort det.

Speciellt ålderspensionärer och pensionärer med både folkpension och arbetspension hade nytta av brevet. Enligt Tuuli Paukkeri var pensionärerna med arbetspension antagligen mer osäkra än andra pensionärer på huruvida de kvalificerade för garantipension. Å andra sidan hade FPA information om vilka som var berättigade till garantipension.

”Då myndigheterna vet om en person är kvalificerad att söka om pension, men hushållen inte vet det, är ett personligt brev ett enkelt och effektivt sätt att råda bot på underutnyttjande av förmånen”, säger Tuuli Paukkeri. ”Dessutom var det enkelt att ansöka om pensionen med blanketten som bifogats brevet.”

Undersökningen ingår i Tuuli Paukkeris doktorsavhandling i ekonomi. Hon studerar måluppfyllelsen för olika policyåtgärder, som till exempel sociala förmåner, oavsett om det är fråga om att motarbeta fattigdom eller reducera hälsoproblem.

Sociala förmåner har inte avsedd effekt om inte de som är berättigade till dem kan, orkar eller törs ansöka dem. Paukkeri studerade hushållens benägenhet att ansöka om utkomststöd och bostadsbidrag och noterade att de hushåll som drabbades av bara en tillfällig inkomstminskning oftare lät bli att ansöka om stöd. Detta står i strid med syftet med tillfälligt utkomststöd. Visserligen utnyttjade de hushåll som mest behövde stöden möjligheten att ansöka om dem.

”För att en policyåtgärd ska lyckas ska de olika momenten i programmet stödja dess mål”, säger Tuuli Paukkeri. ”Om de stödberättigade hushållen låter bli att ansöka om stöd eller om företagen inte får grepp om de olika incitamentssystem som är avsedda för dem, uppfyller policyåtgärden inte sitt syfte.”

Tuuli Paukkeris doktorsavhandling består av fyra essäer. Utöver sociala förmåner behandlar hon modellen med avgiftsklasser för arbetsgivaravgifterna för invalidpension samt beskattningen och inkomstöverföringarna i tillväxtländer.

Tuuli Paukkeri disputerar med avhandlingen Essays on public economics vid institutionen för ekonomi vid Aalto-universitetets handelshögskola 8 juni 2018.

Disputationen hålls i Nokia-auditoriet i Handelshögskolans huvudbyggnad (Runebergsgatan 14–16) klockan 12. Opponent är professor Pierre Koning (VU Amsterdam och Universitetet i Leiden) och kustos är professor Pertti Haaparanta (Aalto-universitetets handelshögskola).

Doktorsavhandling:

Essays on public economics. VATT Publications 72

Mer information:

Tuuli Paukkeri, +358 295 519 411, [email protected]